Welsh Hickory Championship 2017

Så var det dags igen! Hickorysäsongen startade i år med en tidig Major – Welsh Hickory Championships – på fantastiska Aberdovey. Undertecknad hann med 9 hål med ojämna sommargreener på Åtvidabergs golfbana innan avfärd. Vintern har varit fylld av fysträning så kändes det härligt att få börja svinga sina klubbor igen. Vi flög till Birmingham, Christer Ellnemark och jag,  för att 2 timmar senare pegga upp på Belfry. Vi valde att spela på Brabazon, en av tre banor. The Brabazon (par 72 gul tee 6632m) är ritad av Peter Alliss och Dave Thomas och är en riktigt mytomspunnen golfbana där Ryder Cup har spelats oftare än någonstans i världen 1985, 1989, 1993 och 2002. De släta greenerna har sett många spännande drama och de långa majestätiska fairways är kantrade av stora djupa bunkrar och otaliga sjöar. Det var här Seve Ballesteros gjorde historia 1978 när han på det 241 långa 10:e hålet valde en drive och slog den över all träd och landande ett par meter från flaggan. Trots detta är den inte omöjlig för oss vanliga golfare utan du bjuds på omväxlande och utmanande spel från alla tees. Oavsett handicap kommer du att ställas inför svåra vägval. Med hickoryklubbor var det många svåra val då banan var alldeles för lång och en bogey var ett mycket  bra par på många hål. Favorithål förutom det 10:e är det 12:e, ett korthål med mycket vatten och det ombyggda 3:e (förr ett par fyra, nu par fem). Men bäst av allt är det 18:e, där så mycket dramatik utspelats under åren. Hålet är med största säkerhet ett av världens tuffaste avslutningshål, där du tvingas spela över vatten – två gånger. Banan belönar bra strategi, så vi rekommenderar att ni stannar ett par dagar och spelar den mer än en gång om ni kan! Mottagandet på klubben av såväl personal som medlemmar var fantastiskt – som hickoryspelare i tidsenlig mundering blir man alltid väl bemött!

Efter detta blev det bilfärd till Aberdovey i västra Wales, en bilresa på knappt 3 timmar. Man börjar med motorväg i ca 40 minuter och sedan blev vägarna smalare och smalare. en cykelväg i Sverige är bredare en landsvägen i Wales. Fram kom vi om än trötta och sugna på öl, som intogs i byns pub.

Fredag under “The Welsh Weekend” innebär 3-mannalagtävling i poänbogeyformat där de två bästa resultaten per hål räkna på den mest naturliga och autentiska linksen Borth & Ynyslas GC ca 45 min bilfärd från Aberdovey. Inget kan ha hänt sedan mitten av 1880-talet då Wales äldsta golfbana lades ut. Besöket i shopen var också mycket vintage, ”nya” kläder från 60- och 70 talet såldes. Givetvis även klubbor från 80-talet. Sägen säger att Borths 8:e green ligger närmare Aberdoveys klubbhus än Borth, dock med en bred flodmynning emellan. Klubben är från 1885, äldst i Wales, och banan gjordes om av Harry S Colt 1945. Den spelas ca 6000 yards med par 70 där första 8 hålen ut från klubbhuset och sista 10 hålen in mot klubbhuset igen.Man lovade regn efter klockan 5 och det var ju lugnt då skulle vi vara inne i klubbhuset igen. Det massiva regnandet började tyvärr vid 3-tiden och med kraftig blåst dröjer det inte länge förrän man är totalt genomblöt. Det vinnande laget, som slapp mesta av regnet, Simon Kirk och Jonas Fack skramlade ihop 77 poäng att jämföra med tvåorna på 64 poäng. Laget där jag deltog med kom på en hedrande 4:e plats med totalt 10 lagi startfältet.

Dags för utspel på hål Nr 2

Lördagen var det dags för 25 årsjubilerande matchen mellan BGCS och Aberdovey GC. Jubileet till ära är det påbjudit full mundering, dvs spel i kavaj, för BGCS och fler än vanligt av Aberdoveys spelare dyker upp i både tidsenlig klädsel och med hickoryklubbor. Matchen spelas märkligt nog med handicap (extra tillägg för kvinnor) och “Sunningdale rules” – det är fostrande att alltid ge slag! Vidare får klubbens medlemmar spela med moderna klubbor och trots denna fördel(?) och fördelen av hemmabana brukar det bli skapligt jämnt – alla matcher spelas till 18:e hålet och det räknas vunna hål till slut. Dagen avnjuts till ljummen vårvärme. Den här gången står BGCS som klar vinnare med många håls övervikt. Dagen avslutas med jubileumsmiddag under pompa och ståt. Undertecknad spelade mycket bra och hade endast 2 ”dåliga” slag på hela rundan.

18:e green Aberdovey

Söndag morgon – äntligen dags för tävlingsdebut och årets första Major. Solen skiner och det utlovas en vacker golfdag. Aberdovey spelas som sig bör – nio hål ut och nio hål hem med 9:ans green längst ifrån klubbhuset. Klubben grundades 1882 och har lagts ut av storheter som Colt, Braid och Fowler, mest inverkan på bansträckningen har nog ändå naturen haft. Banan på 6091 yards och par 71 sträcker sig bland sanddynerna norr om floden Dyfi. Aberdovey bjuder på lite ojämna och långsamma greener och fairways med en hård turf. Greenerna var faktiskt snabbare under gårdagen vilket är märkligt då man hade klippt greenerna under tidiga söndag morgonen. e som den gamla! Det är vackert med alla kullor runt omkring banan och gorsen börjar blomma gult. Hela tiden hör man havets brus men ser inte havet pga alla vallar. Banans signaturhål, 12:an, och en ren fröjd och skräck att spela är färdigställd efter 2014-års storm där sanddynen som håller greenen nästintill försvann Trots härligt väder uteblir låga resultat för alla 40 spelare, märkligt med sol och ingen vind.  Själv spelade man ihop 31 poäng med fyra ”tomhål”. Ojämnt med bra spel där emellan. Segrade gjorde Bill Seldon på 35 poäng och scratchklassen vanns av Jonas Fack på 82 slag.

Havet precis utanför Aberdovey GC

För den som gillar linksgolf och skönt umgänge med likasinnade hickoryvänner kan denna inledning på hickorysäsongen varmt rekommenderas! Nästa år avlöper “The Welsh Weekend” 13-15 april. Medlemskap i BGCS krävs.

Björn P